" Du sa realism,
när jag föll och flög på samma gång.
Jag sov i fantasi och skrev en sång,
och Du stod suckande och iakttog min dans
för något som egentligen inte fanns.

Du sa 'Altruism',
ett svårt ord som jag inte kände till.
I min värld får jag göra som jag vill.
Så jag gick fram och sa 'Du, dig vill jag ha'
Jag fick en kram och allt var bra. "

Du sa 'Kom tillbaks
när du tappat dina vingar och kan gå'.
Själv hade jag ingenting att föreslå,
så du klippte mina vingar och min himmel rasa' ner
och allt blev mörkt och inget mer.

Men mina vingar växer ut igen när vinden
stör ditt mörka hår,
och jag tror nog du förstår
när jag far upp dit ingen når,
och när jag vinkar ner till jorden där du står.