andas är att välja,
att kyssa en främling i nacken, säga "hoppsan".

andas är att välja,
plötsligheten i att åka en hållplats längre än brukligt,
se NySyner, MjukHångla med livet, säga "wow".

andas är att spärra upp ögonen, dansa sig in
i kupén och sjunga dit hela jävla världen genom fönstret,
bjuda granen på pralin eller Drambuie, säga "tjena!"

Andas är att aktivera dagen,
att göra det man aldrig tidigare gjort,
vända upp
sitt anus mot solen säga, "kör!"

Att göra det man aldrig tidigare gjort
badas i stark färg, gråta helt högt
på jobbet, skrika "faaaan!"

Och med vacklande steg kliva på den där bussen
den här gången be chauffören gastrampa er till ett land
där mjukheten inte längre behöver krypa in ibagageutrymmet,
där det enda ordet som finns kvar i lagböckerna,
är

"tjo!"

andas är att lägga sig ner över
skrivbordetoch be chefen massera
ens innanlår.

andas är att klättra upp i ett träd och släppa taget,
bre ut sina nyckelben och försvinna.

sväva iväg helt utan
skam i kroppen, vråla

"blåbärsdag".

andas är att knyckla ihop biljetten
fegvända hem från stationen med en korv i handen,
säga "oj då"

att stanna kvar på en plats med ögon stora som tamburiner

drömma om kanske blåbärspaj,

skriva vykortbort
om fint väder och horisontstora kuddar

andas är att sätta sig ner
säga "framme nu"

ringa upp framgången säga,
nu har jag inte tid med dig längre

sedan slå numret till sin granne
ställa vinflaskorna i trappan
påstå nån slags helgdag, nån slags

början...

ur "Lugna Puckarnas Mosebok", Med armarna rakt upp i luften . Bob Hansson.